Tror du att Herren vakar endast över dig? Tror du att din födslorätt gett rätten att utgjuta blod? Förstår du inte, att Herren ser utan ögon Det är inte ondskan han delar, men de slagnas sår Ser du inte hur den fattiga fåfängan trasslar samman sina nystan och illviljan låter sig kasta tanklös i sin handgjorda snara när genljudets hånande röster ropar åter mot sin sagesman i slutenhetens spegellösa korridorer? en mosaik av övergivenhet har lagts av skuggans fanbärare medan helvetets gap sväljer sin egen mortels gift ty det är i livets vatten som döden talar att låta lamporna lysa i förgänglighet på lånad tid En liten tid och sedan åter, några dagar i sin strålglans, av svältande veke äts hon (Döden) inifrån och ut och andens gåva talar omvändelse från djupet knivskarp tveegg i kammarens mitt att utgjuta hjärtat från jorden Inte lidande släcker nådens eld inte dödens ångest kväver Herrens kärlek inte dömande hjärta höjer dödens fana när min egen kärlek vissnar i uselhet över djupet av min synd Det är att så i tårar i enkelhetens barm att utgjuta hjärtat på jorden när trösten efter ångern lämnar världen oförstående i de osagda bönernas mitt +++ quick semi-prosaic translation: "Repent and believe in the Gospel" Do you believe that the Lord watches only over you? Do you think your birthright came with the right to shed blood? Don't you understand, that the Lord sees without eyes, It is not the evil he shares, but the wounds of the smitten Don't you see how poor Vanity nestles his threads and Malice lets herself be thrown thought-less in her handmade snare when the mocking voices of resound shout back at its author in the mirrorless corridors of introversion ? a mosaic of abandonment, has been laid by the standard bearer of the shadows as the mouth of hell swallows the poison of its own mortar Because it is in the waters of life, that death speaks* to let the lights shine in transcience, on borrowed time A short time, and then back a few days in its radiance, by starving wick is she (Death) eaten, inside and out ...while the gifts of the spirit speak conversion from the depth knife-sharp two-egged in the center of the chamber to shed the heart from the earth not suffering exstinguishes the fire of grace not the anxiety of Death suffocates the love of the Lord not a judging heart raises the banner of Death when my own love withers in misery over the depths of my sin. +++ *"to speak in someone else's water" is a reference to ancient Greek court procedures, where the alloted time to speak was measured by a water clock (klepsydra). The paraphrase is translated from a speech by Plato, the exact work of whom I cannot currently recall, but given the reference to poison in the preceding line, my guess would be the Apology, and Sokrates.

2. Allt som själen behöver för sitt eviga behag Du kallar himmelen mörker men söker efter allt som själen behöver för sitt behag som om vi visste vad herren berett åt dem som älskar honom. Som om vi skulle bli besvikna, när den allsmäktige bereder fröjder efter fullgjort värv och som om den oändliga godheten skulle lämna plats för besvikelse i himlen och allt som själen söker för sitt eviga behag intet öga sett, intet öga hört, inte stigit upp till människans hjärta det, som Herren berett åt dem som älskar honom. du söker natten i mörker, som en källa till själsfrid kanske som om natten vore slutmål i sig och mörkret en väg till dagens frid vilket det ju också är men även jag gillar natten, jag tror bara inte att himmelen är platt eller att fragmentarisk teleologisk sanning är himmelen i sig. Du kallar himmelen mörker men söker efter allt som själen behöver för sitt behag som om vi visste vad herren berett åt dem som älskar honom. Det är ej ytan utan längtan som finns där, nedlagd i hjärtat som frö till själens frälsning hinsides dagen och i dess mitt +++ Quick semi-prosaic translation: "All the soul needs for its eternal well-being" You call the heaven darkness but seek for All the soul needs for its well-being as if we knew, what the lord has prepared for those who love him. As if we were to be disappointed, when the almighty prepares bliss after completed mission and as if the endless goodness would leave room for disappointment in heaven, and all that the soul seeks for its eternal pleasure No eye seen no ear heard not risen to man's heart, that, which God has prepared for those who love him. You seek in the night a darkness as a source for peace of mind* maybe as if the night was an end destination in itself and the darkness a path to the peace of day which in fact is what it really is, but even I like the night, I just don't believe that heaven is flat, or that a fragmentary theological truth is heaven in itself It is not the surface, but the yearning which is there put down in the heart as a seed to the salvation of the soul beyond the day and in its center +++ *peace of mind, Swedish, 'själsfrid', lit. 'peace of soul'.

Sela is hebrew of unknown etymology and meaning, found in the Ps., and traditionally interpreted as "medley", or some musical instruction. In medieval Swedish, it means soul.

4. Själens dunkla natt / Smärtornas man Finns du som min livstråds sår mitt hjärtas min det fallna leendets tecken? En kallnad hand försakar och stirrande djävuls ögon i tusen sliten sargad utanpå och imploderad ljuset belyser blott synden och dess verkningar världen är full av lidande rymms inom mig det som ur tanken satts i verket? dock inte talas om dig min natt som om du för mig funnes ty längre kallas ej detta sedan jag stod i helvetet för att räddas ty en droppe blod i djupet av smärtan som fokalpunkt i mörkrets töcken (smärtornas man) i brusten stämma och tårar fritt ljuder munnens tysta viskning inför nuet låter tanken fara i gåtfull spegelbild alltet förenas innanmätets kvidande jublar på blödande knän med bönfallet hjärta det är inte jag som lyfter blicken se han var död, men lever igen (Dödfödd) inför smärtornas man jag möter mig själv Jag går de fördömdas stig bland tomhetens blickar undergång inför mitt hjärtas skri och klagan ur djupet reser sig en anklagelse om domens bitterhet (och det vettlösas rörelser förmår inte alltid övervinnas i förstånd) det är dagar som denna jag gläds i min själs ångest att herren gått före som en pilgrim på jorden men jag förmår inte lyfta min blick (till frälsningens frukter) som fäster sig vid lidandet det handfasta i såren föds så nytt ljus då jag likt Jerusalems kvinnor begråter mig själv ty jag ser mina träd vissna, och fälla sina löv men förmår inte lyfta blicken längre än lidandet så sker en förening och hopplöshetens otändbara ljus har stöps om i ämnet från de smälta bergen men jag förmår inte lyfta blicken högre än lidandet bland hopar av fördömande blickar mot bergets höjder bortom lidandet hinsides smärtan djupast i hjärtat en osinande källa av evigt allt ur lager av tårar och andakt jag lyfter så blicken för att be för andra +++ Semi-prosaic translation "The dark night of the soul / The man of suffering" Do you exist, as my lifethread's wound the countenance of my heart, the sign of the fallen smiling? A coldened hand rejects a staring devil's eyes in thousand, torn, lacerated outside, and imploded The light now only illustrates sin and its effects the world is full of suffering Can I contain inside all that from thought has been put in action? Albeit, not to be spoken about you my night, as if you existed for no longer is this called ... since I stod in the hell to be saved for a drop of blood in the depth of the suffering as a focal point in the dark of the clouds (the man of suffering) in broken voice and tears freely sounds the mouth silent whispering before the now let the thought go in a mysterious reflection the everything is united the innards wailing recjoice on bleeding knees with praying heart it isn't me, who lift's the face Lo, he was dead, but lives again (Dödfödd) Before the man of suffering I meet myself I walk the alley of the condemned amidst the gazes of emptiness downfall before the cry of my heart and lament from the depths, an accusation of the bitterness of judgement (and the sense-less motions are occasionally unable to be overcome by reason) It is days like these I rejoice in the anguish of my soul that the Lord gone before me like a pilgrim on the earth But I am unable to lift my eyes (to the fruit of salvation) that they attach in the suffering the palpable in the wounds a new light is thus born as I like the women of Jerusalem lament myself For I see my own trees wither, and fell their leaves but unable to lift my eyes further than suffering Thus a union takes place and the unlitable candles of hopelessness are dipped anew, in the matter of the molten mountains but unable to lift my eyes further than the suffering among hordes of judging eyes towards the heights of the mountains beyond suffering yonder pain deepest in the heard an unfailing fount of eternal everything from layers of tears and devotion I thus lift my eyes to pray for others +++ The text has several biblical references, mainly from the passion, and the psalter, intertwined with older Dödfödd lyrical content, both verbatim and in paraphrase. No care has been taken to render the biblical references in accordance with any standard English translation.

5.Osianna aurora Hjärtat skriker ånger munnen viskar förlåt tiden vittnar om fordom dag då tvivlet lyste ur självsäker blick åtta år av vanvett och illvilja återstoden av ett sargat beläte avsaknar inte en brusten stämma över ett brustet hav fyrtio dagar att skringra tanken en natt för utplånandet av tusen bakom ryggen har kniven kastats för att läka såren av en svunnen tid +++ Semi-prosaic translation "Osianna Aurora" The heart screams repentence the mouth whishpers forgive* Time bears testify to a day before day when doubt shone from confident eyes eight years of mania and malice the remainder of a lacerated idol is not in deficiency of a broken voice over a broken sea** Forty days to clear the thought one night for the erasure of thousands behind the back the knife has been thrown to heal the wounds of an era bygone +++ * The first two lines is a quote from Quick, Thomas (1998). Kvarblivelse. Stockholm: Kaos press ** A reference to my mother, who used to say 'It was a sad day, the sea broke and mother died". Later I learnt that when practicing at the psychiatric ward, a patient there used to repeat these words.

6. Kyskhetens lov en stilla svepning spirar en andakts tystnads fläkt upp i höjden trånad en längtan i höjden tändelse från ovan stillhets ljumma drag du tårars svall i floder du glädjens höjder gav livsfläktens höga suktning hjärtats lugn och lov ljuvhets vördnads frukter kall och evig nöjd fördragsamhet med alltet i sanning(s) kyskhets fröjd lovets, ärans offer hjärtats längtans kall svall i evig lovsång källa, droppar stilla dagg i djupets nejder tusen strålglans tindra glädjens närhets höljd du stillhets ljumma porlan en helig glömskas evigt Vara en sakta lovsong svarar du helig glömskas nu +++ Semi-prosaic translation "The praise of chastity" A still sweeping sprout a devotion's silent breeze up in the highest sigh a yearning in the high lightness from above serenity's warm air you flow of tears in rivers you gave the heights of joy the life breeze's elevated sigh the tranquility and praise of heart sweetness' fruit of awe call,* and eternal satisfaction longanimity with the everything in truth('s) chastity beatitude of Praise, of Glory the sacrifice the heart's longing's call* Flows in eternal hymns source drops silent dew in the climes of the depth thousand radiance shine closeness' joy concealed O warm tranquility ripples O holy foregetfulness' eternal be O still hymns respond O holy forgetfulness' now +++ *Swedish 'kall', is both an adjective, 'cold', and a noun, 'call, vocation'. The Swedish throughout is fluid and often erases the boundaries between verbs, adjectives, adverbs and nouns, something which makes the lyric time-consuming to translate, time I didn't have. The lyric is indirectly linked to the medieval word-play around virgo, viridus, etc., 'virgin', and 'green'.

7. Så längtan varligt väckt skriar ifrån fjärran lugnets maning djup kallar oss i sinning bönfall, vördnad sup inför den högstes storhet i signad, sökta friden förenad stillhets vädjan tystnads böner bidjen ödmjuk ringhets glädje varlig andakt bidar som hjärtats glödar glimma I Herrens offertider ty helig vördnad fyller fastetids asket inför det helga korsets allsmäktiga enkelhet den högste går att bära kränkningarnas sår när mäktiga soldater spottar, hånar, korsfäster skaparen av jorden och de starka männen; syndlös han bär vår uselhet domaren och vännen. skriar ifrån fjärran lugnets maning djup kallar oss i sinning bönfall, vördnad sup inför den högstes storhet i signad, sökta friden förenad stillhets vädjan tystnads böner bidjen ödmjuk ringhets glädje varlig andakt bidar som hjärtats glödar glimma I Herrens offertider då helig vördnad fyller fastetids asket inför det helga korsets allsmäktiga enkelhet så samman med vår moder bönfall, pyssla ärren, med anden, tillbe fadern, sonen, segerHerren. +++ The lyric is written in what could be described as a hymnal language, and in rhymes. An attempt to render any of these qualities in the English was never made. The lyric is about Ash Wednessday, lent, and the crucifixion of Jesus Christ, Son of God, Almighty.